ztylee

sitter och gör en film på mig och Rainbow och en stor klump börjar växa i magen... tänk att aldrig mer få sitta på din rygg, pussa på din mule, höra dina gnäggningar när jag kommer, inget mer...

 

första gången jag skulle rida dig, det va rädsla, för du va den hästen man hade hört var busig och bockade mycket... men jag kände redan första gången att detta är rätt. alla tyckte jag var konstig som gillade dig så mycket fast du bockade, skenade, vägrade gå osv.. men jag gav aldrig upp jag älskade dig i vilket fall för du lös upp mina dagar som ingen annan. 
när jag tänker på att våran tid snart är över faller tårarna... jag kan inte ens beskriva hur mycket jag älskar dig, och jag hoppas över allt annat i hela världen att du får ett jättebra hem och någon som älskar dig lika mycket som jag gör, det är du värd. Du är den första hästen någonsin som jag älskar, visst man har haft favorithästar hit och dit men det är bara du som jag verkligen älskat, det finns verkligen ingen annan än du..
varje gång jag kommer till stallet går jag direkt till dig, för jag vet att en dag är du inte där. 
jag vet inte vad jag kommer göra när alla dina saker är borta, när du är borta, kommer aldrig glömma dig. 

jag önskar jag fick spola tillbaka tiden så jag kunde återuppleva tiden med dig, för jag har aldrig varit så glad som jag har varit den senaste tiden, allt är för dig, det är du som var den saknade pusselbiten, som nu försvinner...
är sjukt glad över allt som vi har hunnit göra, önskar bara att det vore mer... det var du och jag, alla visste att jag älskade dig mer än allt annat, varje gång någon frågade vem jag skulle ha kunde jag bara säga gissa så visste de direkt, det fanns ingen annan. 
Min tid med denna ponnyn har varit de BÄSTA i mitt liv! även fast den inte har varit så lång..men snart så är det dax, då finns inte matilda&rainbow mer.